Fem år är inte särskilt många år i det långa livet, fem år tar inte särskilt lång tid att passera, för fem år sedan var jag 27 år, när jag var fem år gick jag på dagis och vinkade och grät i fönstret varje morgon när mamma hade lämnat mig och åkte till sitt jobb.
För fem år sedan hade jag och min sambo levt tillsammans i 8 år, jag var 19 och han var 21 när vi träffades en midsommarafton. Vid tidpunkten för fem år sedan hade vi båda jobb och hade under sommaren varit på en visning av ett charmigt hus som vi föll för. Vi hade vunnit budgivningen och huset skulle bli vårt på verkligt under senhösten. Vi var mitt uppe i livet. Unga, pigga och glada. Vi ville ha barn som alla andra och nu tänkte vi "skaffa barn". Med stor spänning slutade jag med mina p-piller efter sommaren 2008 och tänkte "herregud nu kan jag bli gravid närsomhelst". Tiden gick men ingen mens kom, vet att jag gång på gång trodde att förklaringen kunde vara att jag blivit gravid. Köpte åtskilliga test som samtliga visade icke gravid. Jag frågade några av mina kollegor, som också slutat med sina preventivmedel för att "skaffa barn" hur fort de fick sin mens, det visade sig att mensen kommit igång hos dem alla. Tiden gick och ingen mens dök upp. Någon har ju bestämt att man ska vänta ett år efter att man slutat med sina preventivmedel innan man söker hjälp för eventuell utebliven mens. När det gått 10 månader stod jag inte ut längre, då hade också två av mina kollegor blivit gravida. Jag kontaktade sjukvården och fick en tid ganska fort, redan under sommaren.
Jag fick genomgå en lite lättare form av undersökning sommaren 2009. Man tittade på äggstockarna med vaginalt ultraljud och allt såg bra ut. Blodproverna visade dock att en hormonvärde låg för högt, fick jag besked om via brev?! Därmed skulle jag få genomgå en magnetröntgen av huvudet stod det i brevet, jag fattade ingenting! Röntgen skedde en tidig morgon, jag var supertrött och tänkte att jag nog skulle somna, men herrrrreguuuud vilket jäkla liv den förde. Fick hem ett brev igen från "min" läkare på gyn som förklarade att jag hade en "ansamling celler" på hypofysen därav skulle jag börja med en medicin??! Självklart nöjde jag mig INTE av denna lama information och ringde för att få en förklaring av det otydliga innehållet i brevet. Det var nog först då jag kom i kontakt med och började förstå den sega telefonrutin som råder inom sjukvården. Till slut fick jag veta att jag hade en godartad tumör på hypofysen som var anledningen till mitt höga prolaktinvärde, därför skulle jag börja äta hormonmedicinen pravidel en halv tablett två gånger dagligen. Inget mer med det.
Jag strosade ned till apoteket och hämtade ut min medicin. Glad och positiv tänkte jag att nu ska det nog gå. Vi hade semester och nästföljande dag tog jag medicinen som förordnat. Någon timme senare blev jag yr och illamående, fick kräkas. Jag tänkte att det är nog bara i början, det går över. Det gjorde det förvisso. Men i perioder mådde jag illa och blev yr. Den största biverkningen var dock tröttheten. Jag var helt galet trött jämt. Kunde inte köra bil längre sträckor, då jag somnade lätt. Jag kunde somna på jobbet och somnade i soffan tidigt nästan varje kväll. Något roligt sällskap var jag nog inte alltid. Men jag fick ju tillbaka min mens redan inom en månad, så jag förstod ju att medicinen var "bra" för mig. När jag nu ser tillbaka på den tiden jag åt pravidel, skulle jag säga att mitt liv bestod av den ständiga jävla tröttheten! Jag vet att jag läste på bipacksedeln att tröttheten var en vanlig biverkan av medicinen, så det fick väl helt enkelt vara så. Läkaren som skrev ut min medicin, ville att jag tog ett blodprov inledningsvis för att se att mitt prolaktinvärde gått ned. Jag fick hem ett nytt brev där läkaren informerade mig om att värdet nu var normalt och att jag skulle fortsätta med medicinen som tidigare.
Det gjorde jag men ingen graviditet ville infinna sig. Två till av mina kollegor blev gravida och bara jag var kvar. Släktingar och vänner lämnade besked om sin graviditet. Vi började med ägglossningsstickor för att ha bättre koll, de gav utslag med ingen graviditet? När det gått ett år kontaktade jag gyn igen våren 2010. Jag ville nu att vi skulle få genomgå en fertilitetsutredning, då jag kände mig orolig över att något inte stod rätt till. Denna period innebar en psykisk prövning. Jag kände mig orolig, livet kändes ovisst och orättvist och många i vår omgivning blev gravida och fick barn.
Jag fick en ny tid, inte min sambo. Man ville kolla mig igen och jag fick börja med ett blodprov. Samma läkare konstaterade av blodprovet att prolaktinvärdet var högt och jag skulle därför få genomgå en ny magnetröntgen. Av brevet jag fick hem framgick att röntgen visat att tumören gått tillbaka lite och jag skulle nu höja medicindosen av pravidel till hela 0,5 tabletter 3 gånger dagligen. Så gjorde jag. Ingen kontakt med någon läkare. Jag knaprade i mig min hormonmedicin i ett år till, men ingen graviditet.
Jag kontaktade gyn igen våren 2011 och bad nu åter att vi skulle få genomgå en fertilitetsutredning. Jag fick en telefontid till den läkare jag haft kontakt med innan och i samtalet med henne klargjorde jag igen situationen och efterfrågade en vidare utredning. Vi skulle få en tid per brev, såklart! Våren och sommaren passerade och en bit in på hösten tog jag en ny kontakt då vi inte blivit kallade. Jag fick åter redogöra för situationen och jag undanhöll inte min frustration över att vi inte fått någon tid och att ett halvår hade passerat. Då fick vi en tid ganska fort och fertilitetsutredningen kom igång i november 2011.Prolaktin, pravidel, fertilitetsutredning, gyn
För fem år sedan hade jag och min sambo levt tillsammans i 8 år, jag var 19 och han var 21 när vi träffades en midsommarafton. Vid tidpunkten för fem år sedan hade vi båda jobb och hade under sommaren varit på en visning av ett charmigt hus som vi föll för. Vi hade vunnit budgivningen och huset skulle bli vårt på verkligt under senhösten. Vi var mitt uppe i livet. Unga, pigga och glada. Vi ville ha barn som alla andra och nu tänkte vi "skaffa barn". Med stor spänning slutade jag med mina p-piller efter sommaren 2008 och tänkte "herregud nu kan jag bli gravid närsomhelst". Tiden gick men ingen mens kom, vet att jag gång på gång trodde att förklaringen kunde vara att jag blivit gravid. Köpte åtskilliga test som samtliga visade icke gravid. Jag frågade några av mina kollegor, som också slutat med sina preventivmedel för att "skaffa barn" hur fort de fick sin mens, det visade sig att mensen kommit igång hos dem alla. Tiden gick och ingen mens dök upp. Någon har ju bestämt att man ska vänta ett år efter att man slutat med sina preventivmedel innan man söker hjälp för eventuell utebliven mens. När det gått 10 månader stod jag inte ut längre, då hade också två av mina kollegor blivit gravida. Jag kontaktade sjukvården och fick en tid ganska fort, redan under sommaren.
Jag fick genomgå en lite lättare form av undersökning sommaren 2009. Man tittade på äggstockarna med vaginalt ultraljud och allt såg bra ut. Blodproverna visade dock att en hormonvärde låg för högt, fick jag besked om via brev?! Därmed skulle jag få genomgå en magnetröntgen av huvudet stod det i brevet, jag fattade ingenting! Röntgen skedde en tidig morgon, jag var supertrött och tänkte att jag nog skulle somna, men herrrrreguuuud vilket jäkla liv den förde. Fick hem ett brev igen från "min" läkare på gyn som förklarade att jag hade en "ansamling celler" på hypofysen därav skulle jag börja med en medicin??! Självklart nöjde jag mig INTE av denna lama information och ringde för att få en förklaring av det otydliga innehållet i brevet. Det var nog först då jag kom i kontakt med och började förstå den sega telefonrutin som råder inom sjukvården. Till slut fick jag veta att jag hade en godartad tumör på hypofysen som var anledningen till mitt höga prolaktinvärde, därför skulle jag börja äta hormonmedicinen pravidel en halv tablett två gånger dagligen. Inget mer med det.
Jag strosade ned till apoteket och hämtade ut min medicin. Glad och positiv tänkte jag att nu ska det nog gå. Vi hade semester och nästföljande dag tog jag medicinen som förordnat. Någon timme senare blev jag yr och illamående, fick kräkas. Jag tänkte att det är nog bara i början, det går över. Det gjorde det förvisso. Men i perioder mådde jag illa och blev yr. Den största biverkningen var dock tröttheten. Jag var helt galet trött jämt. Kunde inte köra bil längre sträckor, då jag somnade lätt. Jag kunde somna på jobbet och somnade i soffan tidigt nästan varje kväll. Något roligt sällskap var jag nog inte alltid. Men jag fick ju tillbaka min mens redan inom en månad, så jag förstod ju att medicinen var "bra" för mig. När jag nu ser tillbaka på den tiden jag åt pravidel, skulle jag säga att mitt liv bestod av den ständiga jävla tröttheten! Jag vet att jag läste på bipacksedeln att tröttheten var en vanlig biverkan av medicinen, så det fick väl helt enkelt vara så. Läkaren som skrev ut min medicin, ville att jag tog ett blodprov inledningsvis för att se att mitt prolaktinvärde gått ned. Jag fick hem ett nytt brev där läkaren informerade mig om att värdet nu var normalt och att jag skulle fortsätta med medicinen som tidigare.
Det gjorde jag men ingen graviditet ville infinna sig. Två till av mina kollegor blev gravida och bara jag var kvar. Släktingar och vänner lämnade besked om sin graviditet. Vi började med ägglossningsstickor för att ha bättre koll, de gav utslag med ingen graviditet? När det gått ett år kontaktade jag gyn igen våren 2010. Jag ville nu att vi skulle få genomgå en fertilitetsutredning, då jag kände mig orolig över att något inte stod rätt till. Denna period innebar en psykisk prövning. Jag kände mig orolig, livet kändes ovisst och orättvist och många i vår omgivning blev gravida och fick barn.
Jag fick en ny tid, inte min sambo. Man ville kolla mig igen och jag fick börja med ett blodprov. Samma läkare konstaterade av blodprovet att prolaktinvärdet var högt och jag skulle därför få genomgå en ny magnetröntgen. Av brevet jag fick hem framgick att röntgen visat att tumören gått tillbaka lite och jag skulle nu höja medicindosen av pravidel till hela 0,5 tabletter 3 gånger dagligen. Så gjorde jag. Ingen kontakt med någon läkare. Jag knaprade i mig min hormonmedicin i ett år till, men ingen graviditet.
Jag kontaktade gyn igen våren 2011 och bad nu åter att vi skulle få genomgå en fertilitetsutredning. Jag fick en telefontid till den läkare jag haft kontakt med innan och i samtalet med henne klargjorde jag igen situationen och efterfrågade en vidare utredning. Vi skulle få en tid per brev, såklart! Våren och sommaren passerade och en bit in på hösten tog jag en ny kontakt då vi inte blivit kallade. Jag fick åter redogöra för situationen och jag undanhöll inte min frustration över att vi inte fått någon tid och att ett halvår hade passerat. Då fick vi en tid ganska fort och fertilitetsutredningen kom igång i november 2011.Prolaktin, pravidel, fertilitetsutredning, gyn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar