Tittade precis på Hellenius hörna och Kristin Meltzer var där och berättade om sin bröstcancer bl a. Kände igen mig i så mycket i det hon sa och fick lite bekräftelse på att jag inte är galen! Kris som kris, reaktionsmönstren är ofta densamma. Jag tänker ofta på det där med att man någon gång i livet stöter på hinder och utmaningar som man tar sig igenom på olika sätt. Kan tänka på en del i vår omgivning där livet bara lekt fram och undrar vad väntar dem?! Kristin berättade att hon tänkte mycket under denna tid, hon kunde inte sluta tänka! Hon sa att hon inte var en av dem som tänkte positivt och hoppfullt! Hon tänkte negativa tankar och på döden. Jag förstod henne precis. Skulle aldrig komma mig för att ens tänka tanken "sluta tänk så mycket, lev bara på, tänk positivt, tappa inte hoppet..." Men så säger man till mig, så vad är skillnaden? Livskris som livskris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar