Imorgon är det dag för sprutstart...börjar bli lite nervös! Inte egentligen för själva sprutorna utan för resultatet; hur ska det gå, vad kommer hända, blir det några ägg, befruktas dom, delar dom sig som de ska och fastnar de? Massor av saker att fundera över, tankarna slår mig emellanåt även om jag ägnar mig åt andra saker för att byta tankeverksamhet. Jag lyckas ganska bra! Ibland kommer de där vidriga tankarna; om meningen var att vi skulle få barn varför blev det då inga direkt? Varför skulle det inte krångla nu, när det gjort det hela tiden innan? Vad var menat för oss? Usch hemska tankar som inte bidrar med något positivt alls...tror jag. Jag försöker tänka utom mig själv och se till personer i vår omgivning som också haft svårigheter och som även gått igenom IVF behandling. Visst var det menat att de skulle ha barn, även om vägen dit varit svår för dem också. De är ju alla fantastiska som föräldrar och det var menat att de skulle ha barn! Men jag förstår inte varför det är så olika lätt/svårt?! Hur som helst så tror jag inte att svårigheterna finns där för att någon eller något har bestämt att man inte ska få barn, de finns nog där av någon annan anledning. Nu ska jag och hunden gå och möta husse, jag har nyligen bakat äppelpaj med marängtäcke och kanel. Fasligt sötsugen jag är hela tiden!
håller tummarna!
SvaraRadera