Nu går tåget och vi hoppar på...

Idag har vi varit hos "vår" favoritläkare på gyn! Tycker det är lite jobbigt att sitta i väntrummet. Man blir liksom inte så anonym längre när man sitter ett par på en gynavd. Känns som det står skrivet i pannan "vi kan inte få barn". Men jag bestämde mig för att inte bry mig, nu är vi här och vi behöver den här hjälpen så skit i skammen!!! Våra blodprover ang. blodsmitta är helt i sin ordning : ) Jag hade ett gränsvärde avseende röda hund, tydligen har vaccinet som jag tog vid 12 års ålder börjat gå ur. Så jag fick en vaccinering idag direkt. Usch har blivt så rädd för sprutor, att jag skulle ta denna i skinkan gjorde inte saken bättre. Men det gick bra! En gynundersökning gjordes på mig och där var också allt i sin ordning OCH det finns ägg! Måste liksom bara fråga det varje gång, även att min läkare säger att "allt ser bra ut" "helt normalt" osv. Ändå kommer min fråga "finns det några ägg?". Som om jag tror att hon kanske skulle glömma att titta på det och att jag måste påminna henne lite ;-)

Fick också svar på min fråga angående att första ägglossningen efter operationen var så kraftfull. Emellanåt högg det till ordentligt, så pass att jag inte kunde stå upprätt och det högg liksom ned mot underlivet. Det är tydligen vanligt att första ägglossningen efter en graviditet kan te sig annorlunda och att den är mer kraftfull. Så inget konstigt där heller :-)

Vi var samtliga överens om att vi är aktuella för IVF, vår läkare ska skriva en remiss. Vi kommer att bli kallade efter sommaren. Duktig som hon är började hon med remissen redan idag tror jag, hon ringde nämligen tillbaka till mig efteråt och sa att hon missat en sak....vad är det nu då...han jag tänka. Men hon ville bara ha min längd och vikt. Så värre än så var det inte!

Vår läkare talade om för oss att vad som är väldigt positivt är ju att jag har blivit gravid två gånger, därmed så menade hon att vårt problem mer är en teknisk grej. Jag tror jag förstår ungefär vad hon menade. Så nu går tåget och vi åker med...