Gamla Veras tur!

Nu är det vår tur! Jag vill bara berätta det! Jag har inte skrivit i bloggen på lång tid nu, då den mot slutet fyllde motsatt syfte. I ett tänkt nedstressande syfte i och med att jag här skulle få möjlighet att skriva av mig (så var det förvisso inledningsvis och en bit fram), blev jag mot hösten istället stressad av bloggen. Eller så kom jag till ett annat stadie i livet där jag inte längre kände behov av att få skriva av mig. Jag orkade inte längre älta alla bekymmer och all oro.

Jag blev gravid, vi blev gravida! Veckorna gick och bebisen ville vara kvar hos oss. Ultraljudet visade ett tickande hjärta efter julledigheten <3 Vi skrev in oss på MVC och en lång väntan på det första riktiga ultraljudet och att vecka 12 skulle passera tog upp vår vardag. Bebisen och vi klarade också denna väntan och i februari vi fick se det finaste på denna jord på en skärm, vår bebis! Ett visst lugn infann sig, bestämde mig för att inte försöka fokusera allt för mycket på alla symtom som man hade och inte hade. Jag blev lugnast så.

Nu är vi i vecka 21+3. För en vecka sedan fick vi åter igen titta på vår bebis och allt såg så himla fint ut! Bebisen sparkar så ljuvligt inne i min mage! Den 19 augusti väntas vår fina bebis komma till oss och vi är världens lyckligaste! <3

Tack för mig!