Paus

Funderar på om jag ska ta en liten paus i mitt skrivande, då det inte kommer att hända så mycket på en tid nu?!???... Vi har samtal med RMC idag vid 10 så får vi sedan se.

Om att tänka "för mycket" och att tänka "fel"

Tittade precis på Hellenius hörna och Kristin Meltzer var där och berättade om sin bröstcancer bl a. Kände igen mig i så mycket i det hon sa och fick lite bekräftelse på att jag inte är galen! Kris som kris, reaktionsmönstren är ofta densamma. Jag tänker ofta på det där med att man någon gång i livet stöter på hinder och utmaningar som man tar sig igenom på olika sätt. Kan tänka på en del i vår omgivning där livet bara lekt fram och undrar vad väntar dem?! Kristin berättade att hon tänkte mycket under denna tid, hon kunde inte sluta tänka! Hon sa att hon inte var en av dem som tänkte positivt och hoppfullt! Hon tänkte negativa tankar och på döden. Jag förstod henne precis. Skulle aldrig komma mig för att ens tänka tanken "sluta tänk så mycket, lev bara på, tänk positivt, tappa inte hoppet..." Men så säger man till mig, så vad är skillnaden? Livskris som livskris.

Tack

Tack ni snälla rara, men tyvärr varade inte "glädjen" särskilt länge för igår började det blöda. Det var ju inte helt oväntat så jag hann aldrig bli riktigt glad. Anade ju vad som var på gång och därför testade jag tidigare för att förstå vad för sorts blödning det skulle vara fråga om OM det skulle börja blöda, mens eller missfall! Vill ju knappt kalla det för missfall när det är så tidigt. Jag vet inte vad jag riktigt ska tro och tänka om detta, kanske bäst att jag vare sig tror eller tänker! Men embryot var ju så fint, högkvalitet. Det borde ju ha fäst och inplanterat sig i och med utslag på HCG, men vart gick det sedan snett? Ja det kan ju jag aldrig veta, och inte heller är det min sak att ta reda på det! Vet inte om RMC har någon tanke kanske, det tycker jag att de borde ha de är ju proffs på detta. Vid två tillfällen har mina graviditeter upphört i detta tidiga skede runt vecka 4-5.

Det känns ganska bra att det finns ett embryo kvar i frysen, funderar en del kring hur detta ska gå till?! Fan det blir ju vårt sista försök om de sätter in det, om jag förstått det rätt. Känns ju knappt som att det hela har börjat. Sedan blir det att betala för att man ska få en bebis, helt fullkomligt sinnessjukt! Jag förstår inte att man inte har kommit längre i denna fråga!! Men vi får väl börja försöka själva då och så får jag dra på mig ett par utomkvedshavandeskap istället, operationen och allt därtill kring detta borde inte bli billigare!

Jag kommer inte göra någon grej av detta, folk i vår närhet vet om att vi har påbörjat IVF och det räcker så. De behöver inte veta hur det går och resultatet, näe nån motta får det vara! Hade det hela lett till en graviditet hade kompisar osv inte fått veta det förrän om tre månader. Tiden går snart och vi har förhoppningsvis gått in på vårt nästa försök under denna tid. Mina föräldrar är fullt insatta och har varit fullt engagerade under hela denna tid, så de får ju veta såklart.

Som om detta inte vore nog så är jag sjuk idag! Förkyld och ont i bihålorna, halsen och huvudet! Men man ska väl inte klaga i onödan, näe vars jag har verkligen försökt att inte klaga under denna tid och jag har lyckats bra med det :-)

Ett plus är ett plus...

Japp idag har vi testat och testet visar GRAVID!!! Det var inte vad jag väntat mig, då jag tvivlat den senaste veckan. Det är skönt att veta att Glader har fäst och fortsatt sin utveckling. Ja så lång allt bra! Veckoindikatorn visar 1-2 veckor och det är jag ju mindre nöjd över. Iofs rör det sig väl inte om så värst mycket mer det är ju 3 veckor sedan befruktning på måndag. Men detta i kombination med mina förbaskade bruna flytningar som pågått sedan i torsdags. Envist å jävligt! Inget färskt blod, bara brunt. Men ändå, vart kommer det ifrån? Vill bara att de ska sluta och att veckoindikatorn ska visa 2-3 veckor på min testdag. Nepp tar inte ut något i förskott inte alls! Utan jag får fortsätta studera trosorna denna helg i hopp om att det bruna ska sluta. Jag tror mig inte känna nga graviditetssymtom, ja inget är som väntans tider eller?! 

Tvivlar

Det har nu gått 17 dagar sedan äggplock och jag borde vara på ruvardag 15. Ingen mens! Jag trodde nog att jag vid detta skede skulle vara lättad, positiv och väldigt hoppfull, men det är jag inte! Nepp jag tvivlar. Tror att min kropp vill menstruera men progesteronet hindrar det. Jag har inga symtom på mens men inte heller symtom på att vara gravid. Iofs så har graviditetssymtomen kommit lite senare annars. Kroppen retas med mig, nämnde ju i tisdags att flytningarna kanske hade en liten liten ton av rosa. Det försvann sedan under kvällen och efter en himla massa spring på toan igår kunde jag konstatera att flytningarna var normala, vita och inte rosa. Igår när jag kom hem var de lite rosa igen, men inget på kvällen men nu igen på morgonen. Usch blir så irriterad på detta!!! Antar att det inte finns anledning att nämna något om symtom för jag vet inte vad som föranleder dem, men jag gör det ändå. Värk i benen/ljumskarna, stickningar i underliv, sticker i livmoder ibland, småkväljningar efter att jag ätit, seg i kropp och knopp. Dessa symtom brukar jag inte ha vid mens, så antingen är det graviditet eller progesteron. Igår blev jag trött på allt detta tänkande, räknande och oroandet så jag bestämde mig för att jag skiter i att räkna dessa ruvardagar, cykeldagar, BIM, symtom ja allt! Den som väntar får se men jag tror att blödningen kommer att sätta igång så fort jag slutar med progesteronet! Men skulle jag få mens så kunde den väl lika väl ha kommit tidigare, varför vänta så här länge?! Undra om man kan bli galen på detta :-(

Ruvardag 13

Ja igår passerade jag 2 veckor utan mens, sprang nog på toaletten hundra gånger minst för att titta å torka..puh! Jag  brukar få mens dag 28-29 så det är ju igår och idag. Självklart har jag börjat tvivla! Tyckte idag att flytningen i trosskyddet såg lite annorlunda ut mer gul än vit?! Tankarna far iväg och flytningen analyseras, är den inte lite rosa och det torkas ännu mer!!! Ja å då var ju inte flytningen ens brun! Blir nog bitter om detta inte funkar! Men man är inte i mål förrän man har passerat snöret!

Ruvardag 7

Idag är det en vecka sedan återföringen! Jag känner efter som tusan även om det borde vara för tidigt ännu! Jag förstår ju att de symtom jag känner är kopplade till progesteronet; brösten ömmar och det hugger till emellanåt vid livmodern i samband med att jag reser mig upp. Brösten har ömmat sedan äggplocket men idag har brösten upphört att ömma och det är läskigt! Men den låsta känslan i livmodern kvarstår. Jag kopplar på något vis ihop de ömma brösten med en graviditet, även om jag vet att de ömmande brösten kommit senare vid mina andra två graviditeter, absolut inte i vecka 3 utan mer i vecka 5. HCG har ju knappt börjat utsöndras ännu! Jag tänker mig att jag borde känna av något till helgen om inte mensen har kommit! Det börjar tära på nerverna nu! Men nu får jag sluta med detta och göra andra saker, jag får vänta och se helt enkelt!

Ruvardag 4

Ligger i sängen nu och låter min progesteron vagitorie sjunka in. Idag är dagen då embryot ska fästa i livmodern, ber till den att göra det! Och imorgon ska den borra sig djupare in, vill att det ska bli måndag för en gångs skull ;-) Det rinner till rejält från underlivet ibland å det är läskigt, numer orkar jag inte springa in på toan varje gång utan drar snabbt ned byxorna och trosorna i ett svep när som helst hur som helst, ja nästan iaf ;-) Men det är vitt och grynigt det som kommer. Har ont i ryggen emellanåt och det är också läskigt, iofs brukar jag inte ha ont i ryggen vid mens annars. Jag har molvärk och det är också läskigt! Mens eller biverkningar av progesteron, så går tankarna! Men mens tror jag inte på! Det är cykeldag 31 idag (i vanliga fallet) och jag vet ingenting om hur man tänker om det utifrån IVF. Hejar på glader!!!

Blastocyst

Idag ska lilla embryot ha utvecklats till en blastocyst, hoppas jag! Å nu börjar det bli dags att stegvis slå sig till ro i min livmoderslemhinna, den välkomnar dig gärna då det varit ganska så ensamt där! Tror ni kommer trivas tillsammans, då livmoderslemhinnan nu borde vara tjock och frodig och har massa värme och komfort att erbjuda :-) Tyngdkänslan finns fortfarande kvar mot underlivet, tror att det beror på att livmoderslemhinnan växer och trycker på lite. Brösten ömmar till och från lite smått, vilket jag tänker har med progesteronet att göra. Magen är inte lika svullen längre, men jag är svullen och spänd ned mot äggstockarna och livmodern. Reser jag mig lite för fort ibland hugger det till. Det är superskönt med helg och jag fixar och donar lite här hemma. Jag har även köpt hem fina tyger och har påbörjat att sy en höstkappa!

 

Jag tror på Glader

Vet inte riktigt hur jag ska hantera det där med att testdagen ligger så fasligt långt fram! Känner mig iaf ganska lugn, trodde jag skulle klättra på väggarna 5 minuter efter återföringen. Men jag tror på detta embryo, Glader ligger där inne och har det bra i värmen. Såklart att den vill stanna kvar där! Jag tänker att jag tar mina progesteron vagitorer och lever på som vanligt tills jag känner symtom, först då får jag börja fundera.

Det råder fortfarande en obehaglig och lite öm känsla i mitt undre och i mina äggstockar. Det sticker vid livmodern och känns tungt på något vis. Det är nog livmoderslemhinnan som växer :-)


 

Ruvare

Igår begav vi oss till RMC för återföring. Jag var inte fullt så nervös igår, vilket var väldigt skönt. Vi fick veta att 5 av de 7 äggen blivit befruktade, duktiga simmare mannen har. 3 hade delat sig bra, varav 2 av dem var av högkvalitet! Så vi fick ett litet embryo tillbaka och ett ligger och väntar i frysen💛 Så Glader får nu hänga med oss och Kloker får stanna på RMC 😊 Återföringen kändes ingenting, oroade mig lite för det! Det knepigaste var den fulla blåsan, som man både ville tömma å inte efter återföringen! Man skulle ligga kvar tio minuter efteråt, men jag låg femton å kissade sedan försiktigt försiktigt. Jag gick sedan långsamt till bilen! Vi åkte till Ikea och åt köttbullar och jag sniglade mig fram och höll ihop benen lite, kan inte ha sett riktigt klok ut! Men men det struntar jag i! Min mage svullnade rejält på hemvägen å det gjorde ont i äggstockarna! Det hög och stickte överallt, usch var obehagligt! Tror att min mage var som en ballong, full med luft efter dessa dagar. Väl hemkommen "hoppade" jag i min onepiece å la mig i sängen, nu skulle det släppas ut luft! Datorn framför mig på sitt datorbord, ingen dator på magen här inte! En påse Gott och Blandat å så katten bredvid, så låg jag sedan hela kvällen! 

16.00...tjohoo!

Klockan passerar 16.00. Jag känner glädjen komma. Jag väntar till 16.10 innan jag drar en lättnandes suck och min mun, mitt ansikte, hela jag ler. Nu har kliniken stängt, de skulle ringa idag om äggen inte blivit befruktade. De har inte ringt! Dagen idag har också varit en pärs! Morgonen började med beslutsångest - vart ska jag ta vägen? Ville vara hemma om de skulle ringa samtidigt som jag inte fixade att bara ligga hemma och vänta stirrandes på mobilen. Ville gå till jobbet för att få tiden att gå, men ville inte få besked där. Jag beslutade mig i sista stund för att åka till jobbet. Min mage var inte alls lika spänd och svullen i morse, men jag fick ändå ta på mig en större tunika. Byxor är det inte tal om nu! Ville inte bära omkring på telefonen samtidigt som jag inte ville lämna den heller. Jag beslutade mig för att lägga den på skrivbordet och kolla av den då och då. Hmmm "då och då" jag har sprungit som en skållad råtta mellan konferensrummet och mobil, fikarummet och mobil, kollegas kontor och mobil!!! Men nu vet jag, imorgon får vi ett av våra kärleksembryon tillbaka :-) Nu spelar antalet inte någon roll, det som spelar roll är att vi får ett av våra kära embryon tillbaka imorgon :-) Sedan kommer en annan väntan och nervös tid, men det tar jag då! Vi har iaf kommit så långt att vi får ett embryo tillbaka imorgon och det gör mig glad! Min mage är bättre idag, svullnaden lägger sig men äggstockarna värker det lite i ibland. Jag har tagit det superlugnt på jobbet idag, min chef vet om läget och hon uppmanar mig också att ta det lugnt. Jag tar mina progesteron vagiatorer och det går bra. Det kändes läskigt att behöva sticka upp något i mitt irriterande underliv igår, efter alla sprutor och verktyg som varit där. Men det kändes inget, men det var läskigt ändå. Funderade på hur jag skulle bära mig åt vid lunch idag då det var dags, man ska ju ligga ned en halvtimme efter. Tänkte att jag får väl lägga mig på toalettgolvet och spela lite candycrush under tiden, men gick till slut och la mig i en soffa på ett besöksrum.

Så imorgon åker vi till RMC (kl.13.00) och hälsar på våra sju små dvärgar och tar med oss Glader hem...jippi!!!!